Tillbaka till publikationer och tal KRÖNIKA FÖR KYRKPRESSEN NR 20 DÅRAR FÖR GUDS SKULL Allt emellanåt går mina tankar till Harvey Cox´ bok “Dårarnas fest” och Börge Rings sång med samma namn. Det är ungefär tjugofem år sen jag stötte på dem för första gången, men jag minns tydligt med vilken storm bokens budskap slog ner i min värld. Det var inte bara det, att festen, glädjen och avbrottet från vardagsrutinerna med allt sitt slit och släp, fick en legitim plats inom ramen för en seriös kristendom. Det slog mig också med kraft att det djupt i kristendomens kärna finns en from och djupt naiv bekymmerslöshet som tar sig uttryck i ett simmande motströms. Det handlar också om att våga bryta med det etablerade och självklara. Allt det som den traditionella kristendomen har gjort till en from dygd. Detta att vara snäll, lydig och artig. Att inte sätta sig upp mot överordnade och auktoriteter, utan snällt foga och anpassa sig. Så har kristendomen gjorts till en uppfostringsmetod och ett socialisationsprogram. Kristen tro har likställts med konsten att dana lydiga samhällsfunktionärer. Historien är full av konstiga frommisar som inte passat in i mönstret. I det gamla Ryssland fanns det i snart sagt varje stad heliga dårar, som gjorde allt tvärtom. Man skrattade inte åt dem, för de var en kringvandrande påminnelse om den levande tron som omkullkastar alla värderingar. Man såg snarast de heliga dårarna som profeter och Guds språkrör och man visade dem djup aktning. Franciskus var i den västerländska traditionen en Guds dåre och speleman. Också han handlade djupt opassande och anstötligt. Ändå var det just det som behövdes i den rådande historiska situationen. I våra dagar har vi en annan syn på denna sorts avvikelser. I en standardiserad tid blir avvikarna abnorma och bekräftar vårt behov av normerade handlingssätt. Jag tror att de heliga dårarna kan visa på en viktig sida av tron som vi långt gått miste om i vår tid. Allt skall i våra dagar vara standardiserat och likriktat – den heliga dåren visar på behov av individualitet och egna särdrag. Allt skall i våra dagar vara slätstruket och sofistikerat, finslipat och tillrättalagt – den heliga dåren visar på behov av tillspetsning och ironi som ett sätt att uttrycka en annan sida av sanningen. Den engelska psykoanalytikern D.H. Winnicott talar om vårt behov att få röra oss på ett område mellan två orubbliga verkligheter. Den yttre verkligheten utgörs av vår plats i hemmet, på jobbet, bland vänner, som samhällsmedborgare. Alltså allt det som bildar vår givna tillvaro och som vi förvånansvärt ofta upplever oss vara bundna vid utan att kunna göra så  mycket förändringar. Den inre verkligheten blir därför så mycket viktigare. Där drömmer vi oss bort, där vilar vi och kopplar vi av. Där får vi fantisera och skapa vår egen tillvaro i form av ett eget paradis. Vi vet att gränsen mellan de två världarna är skarp. Men samtidigt inser vi att vi behöver hålla ihop de två verkligheterna. Här kommer mellanområdet in. Det gåtfulla, det symboliska, det mångtydiga hör hemma här. Leken, fantasin, spelet, dramat, musiken och all kultur. Religionen har bl.a. till uppgift att binda ihop de två världarna. Om trons modersmål är symbolernas språk, inser vi att allt det som religion och tro handlar om, passerar detta mellanområde, där gestaltning och tolkning äger rum. Religionens värld är ofta så seriös. Sanningarna basuneras ut entydiga och klara. Så länge vi tror att tro och uppenbarelse kan existera utan att beröra detta winnicottska mellanområde, har vi missförstått trons och religionens språk. Fram för den glada anarkin! Släpp loss friheten och glädjen! Våga vara dåre för Guds skull! Vi bekänner en tro som är omkastningen av alla värden. Låt de kloka och allvarliga begrunda hur det kommer att sig Gud kunde välja sina metoder så mot allt förnuft. Men låt Guds alla barn, stora och små, gamla och unga, dansa och spela i en förväntansfull öppenhet. Där lärotvister och dogmatiska hårklyverier får råda, splittra och särskilja, behövs en de heliga dårarnas rörelse som visar på den enda verkliga trygghet som överhuvudtaget finns: Guds dårskap som är visare än människorna. Tillbaka till publikationer och tal