Tillbaka till publikationer och tal Krönika för KP 09.05.91 FÅR MAN MISSLYCKAS? Häromdagen fick jag i min hand en reklambroschyr från ett förlag som saluför religiös litteratur. Ivrigt gjordes reklam för en nyutkommen bok som enligt informationen beskriver den välsignelse som åtföljer den troende. Frälsning utlovas i form av lycka, framgång och hälsa. Litet längre ner på samma sida presenteras en annan bok: författarinnan har upptäckt att man får misslyckas. Reklamfolderns uppslag förmedlar ett dubbelt budskap på ett mycket påtagligt sätt. Jag tror knappast att jag är den ende som frågar: vilken av de två böckerna är sanna? Får man misslyckas eller får man det inte ifall man är en sann kristen? Eller är det kanske så att den senare boken är en följ av den förra? Frågorna är många och villrådigheten stor. Det religiösa utbudet inom en och samma konfession kan vara så varierande och representera så diametralt olika åsikter att risken för dubbla budskap är påfallande. Vi har plockat, valt och vrakat i allt mellan A och Ö. Allt skall rymmas med.Alla personlighetstyper och fromhetsriktningar skall rymmas med. Det leder till en pluralism som i längden blir ohållbar. Det blir omöjligt att i längden hålla samman motstridiga element. Man måste välja linje. Ja skall vara ja och nej skall vara nej. Åtminstone till en viss gräns har man rätt att vänta klart besked inom kristen tro. Visserligen är livet så komplicerat att vissa frågor, isynnerhet etiska, inte utan vidare enkelt och entydigt kan besvaras. Just därför är det viktigt att veta vilken linje man följer. Innan detaljer kan skärskådas måste vi veta vilken gudsbild och vilken människosyn vi står för. Det är en urgammal insikt att man blir ödmjukare ju mer man insikt man når. Snart vet man att man ingenting vet. Ju mer man ser av livets komplikationer, desto mindre blir självsäkerheten och desto mindre blir behovet att döma andra. Det paradoxala med kristen tro är att den fungerar som om den skulle vara enkel och oreflekterad. Den barnsliga gå-på-mentaliteten tycks ofta leda till direkta resultat. Och ändå kan fromheten snart urarta till en förljugenhet och en ytlig förenkling. Tillväxt i det andliga livet öppnar ens ögon för att verkligheten är så mycket mer mångfacetterad än vad den första entusiasmen gett vid handen. Men också att kristen tro har oanade djup. Om kristenlivet är en vandring under vilken man ständigt på nytt river upp bopålarna, så är det också en utmaning att gå vidare från oreflekterad barnatro till vuxenlivets komplicerade insikter. Men hemligheten ligger i vissheten att vandringen är en gudomlig kallelse. Vi går i Abrahams spår. Den mörka, kyliga stjärnhimlen är tecknet på Guds kärleksfulla, omslutande närvaro. Insikterna om livets komlicerade sammanhang kan bäras upp av gudsförtröstan. Det är då frågan kräver ett svar: får man misslyckas? Tillbaka till publikationer och tal