Tillbaka till publikationer och tal LÄNGTAN EFTER EN NY ANDLIGHET Man säger att det andliga livet befinner sig i kris. Man känner sig bekymrad över det man kallar "den andliga lättjan". Man skyller det på den materialistiska livsstilens framfart. Man beskriver hur de religiösa perspektiven på tillvaron utsuddas. Jäkt och stress ger inte rum för stillhet och andligt sökande. Men samtidigt upplever vi en tid när både ung och gammal erkänner, att man har behov av en andlig dimension i livet. Även om det sker på olika sätt och med olika språk. Många unga söker det det ålderdomliga, t.o.m. det urgamla. Äldre generationer försöker återvinna förlorade andliga värden. Man talar varmt för gångna tiders livsstil och de uttryck den tar sig. Tonåringar lyssnar på gregoriansk musik och fördjupar sig i Hildegard från Bingen. Visar inte sådana fenomen att sinande källsprång gör sig påminda? Söker man inte mönster t.o.m. ur "den mörka medeltiden" för att tolka sin egen tillvaron ur något slags helhetsperspektiv? Jag tror att man fascineras av innerlighen, mjukheten, äktheten i de urgamla uttryckssätten. Vi är kanske vana att kombinera fromhetens och kyrkans historia med männens aktivitet. De stora andliga ledarna, reformatorerna, predikanterna var män. Nu märker man att det finns andra uttryckssätt än de patriarkaliska. Det är just mystikens, andlighetens och bönens värld som präglas av en livshållning som vi traditionellt förknippar med kvinnlighet. Det handlar om öppenhet, mottaglighet, ödmjukhet. Det handlar om att bejaka religionens kvinnliga drag bortom maktkamp och egotrippar. På tal om egotrippar, ja. Tyvärr har sökandet också medfört att de andliga fenomenen har blivit sevärdheter, som man helt enkelt snabbt rusar igenom och måste uppleva. I avsikt att inte missa någonting personligt värdefullt. Det har uppstått en själskult, minst lika omfattande som vår tids kroppskult, med sina egna träningssalar, utvecklingsprogram och preparat. Allt i avsikt att ge psykisk balans och andlig hälsa. Bön och meditation har flitigt bjudits ut som program för medvetandeutvidgning. Inget fel på strävan efter andlig hälsa i och för sig.  Men jag uppfattar att man ifråga om bönen har börjat i fel ända, alla goda föresatser till trots. Det finns ett urgammalt råd som lyder: "Sök Gud, inte glädje! - det är grundregeln för all meditation. Söker du Gud, så finner du glädjen - det är löftet i all meditation." Månne inte detta kan vara en konstruktiv utgångspunkt för all religiös helhetssyn. Bön är inte en metod när man sysslar med andlig "bodybuilding". Den finns inte till för att mitt ego skall stärkas. Men om jag kommer i kontakt med Livets Källsprång, märker jag att jag bli mera hel. Gud finns inte till för att jag skall bli sundare och starkare, men när jag står i kontakt med Honom, blir jag onekligen starkare och sundare. Gräv där du står. Den finns en rik kristen tradition att ösa ur. Mångsidig och varierande. Av både manligt och kvinnligt. Det andliga livet får inte likriktas. Mer än att vara en metod eller ett ceremoniel, är bönen en livshållning, som föds ur förundran och äkta varsamhet. Bönen kan vara ett sätt att gråta (Georges Bernanos) eller en övning i modet att handla (Dorothee Sölle). Därför behöver vi lära oss att vara närvarande: i oss själva och med våra medmänniskor. Inför Guds ansikte. Tillbaka till publikationer och tal