Tillbaka till publikationer och tal Krönika för KP nr 43 SAXNÄSMETODEN är väl knappast desto mer bekant här hos oss i Finland. Det handlar om ett rikssvenskt fenomen, som under sommarens och höstens lopp har väckt både uppskattning och bestörtning i den kyrkliga pressen. Kort sagt: det har debatterats friskt kring den konfirmandpedagogik, som lanserats av den svenske prästen Karl-Johan Bergström. Saxnäs är ingenting nytt. I 35 års tid har en grupp konfirmander samlats under KJ:s ledning till ett fyraveckors konfirmandläger. Varje sommar har lappländska Saxnäs varit bas för en skriftskola, som av många upplevts som häftigt frånstötande, medan andra sett den som trosstärkande, utvecklande och fascinerande. Vad handlar det då egentligen om? Lärdomar och insikter genom upplevelser. Det är meningen att alla sinnen skall sättas i funktion. Inte någon traditionell katederundervisning, även om stoffet hämtas ur katekesen och Bibeln. Saxnässkrifskolan kan uppfattas som en fyra veckor lång vandring genom olika ceremonier, där man går från död till liv. Genom olika stadier på livets väg beträder man en färdled som målmedvetet för fram till konfirmationen. Konfirmationen uppfattas som både dopbekräftelse och inträde i de vuxnas värld. Det speciella i saxnäspedagogiken är ceremoniernas drastiska uttryck. Utan att i detalj känna till samband, anar jag drag från de hemliga brödraskapens och ordnarnas riter. Har månne inspirationen hämtats från frimurare och rosenkorsare? Der finns nämligen tre ceremonier: den röda, den svarta och den vita. Man går igenom dem just i nämnd ordning. Den röda riten framhåller, enligt Kyrkans Tidning 31/32 1995, moderligheten betydelse i den personliga och andliga utvecklingen. Det handlar om det generösa, om livsglädjen. Efter det röda stadiet följer det svarta, som betecknar kampen mot allt det som hotar kärlek och glädje. Konfirmanderna leds in i en påtaglig upplevelse av att tillvaron präglas av en fundamental dualism. Livet betyder kamp mellan gott och ont. Idén med Svarta Masken-spåret är att väcka avsky för satanism och dyrkan av det onda hos konfirmanderna. Spåret kantas därför av maskerade ledare, djävulska gestalter vid dödskalleförsedda altaren, riter med renblod och brinnande kors. Efter allt detta rträder man in i det vita stadiet: pånyttfödelsens och uppståndelsens stadium. Alla är medvetna om att konfirmandpedagogiken behöver genomses. Vi behöver en konfirmandkurs som innebär att ungdomarna inser vad kristen tro innebär i en ond och hård tid. Skriftskolan behöver vara en helhetsupplevelse, som kan stöda de unga så att de medvetet kan säga ja eller nej till en profilerad kristen livsstil. Men debatten kring Saxnäs gäller inte i första hand målskrivningen, utan metoderna. När det gäller femtonåringar kan en auktoritär och målmedveten ledare ingripa på ett sätt som kan få oanade negativa konsekvenser, även om avsikten är att hjälpa de unga i deras personlighetsutveckling. Alla som har haft med tonåringar att göra, vet hur skör och ombytlig en människa kan vara. Verket är stort och ansvarsfullt. Med det får inte hindra oss att granska saxnässyndromet i fogarna. Där finns någonting som våra ofta anemiska skriftskolor saknar. Tillbaka till publikationer och tal