Tillbaka till spiritualitet


VARI LIGGER DEN FULLKOMLIGA GLÄDJEN?
Reflektioner kring franciskansk spiritualitet

Nära samman med ödmjukheten hos Franciskus  hör hans barnsliga och spontana glädje. Tänker vi närmare efter så hör de faktiskt nära samman, inte bara hos Franciskus utan i kristenlivet överlag. En människa som nöjer sig med litet och inte ställer stora krav på andra människor och livet, har också mycket lättare att ta vara på livets små och stora gåvor. En sådan människa kan glädja sig lika mycket över de små tingen som de stora glädjeämnena. Man ser i dem Guds godhet och kärlek återspeglade och denna upptäckt väcker tacksamhet. Man ser då att den sanna rikedomen ligger i kärleken och glädjen.

Det berättas att bröderna ibland kunde se hur Franciskus tog upp en pinne från marken, lade den över vänstra armen och drog den som över en fiol, som om den var en liten stråke. Han gjorde rörelser som om han spelade och sjöng sedan på franska om sin Herre. Ett sådant barnsligt och spontant glädjeutbrott slutade ofta i tårar och hans sång övergick i djup medkänsla med Jesu lidande kärlek. En gång när Franciskus och Leo en vinterdag vandrade från Perugia till Santa Maria degli Angeli, diskuterade de den fullkomliga glädjen. Franciskus räknade upp en massa glädjeämnen, men tillade: lägg väl på minnet – att däri ligger inte den fullkomliga glädjen. Franciskus fortsatte uppräkningen och broder Leo sade irriterat: Fader, jag ber dig för Guds skull att du säger mig vari den fullkomliga glädjen består. Franciskus svarade: Tänk dig att vi kommer fram till Santa Maria degli Angeli – våta, frusna, smutsiga, hungriga - och blir bortvisade när vi klappar på klostrets port. Efter upprepade försök blir portvakten till sist irriterad och säger: Det där är ena efterhängsna odågor. Jag skall ge dem efter förtjänst. – Om vi tåligt och glatt uthärdar allt detta, tänkande på Kristi, den välsignades, lidanden och allt vad vi bör uthärda för hans skull, o broder Leo, skriv, att däri ligger den fullkomliga glädjen.

- Den största gåvan Gud kan ge en i detta livet, är förmågan att besegra sig själv och att för Kristi skull uthärda lidande. Den som fått den gåvan, har orsak att till stor glädje. Lidande och martyrskap är alltså inte självplågeri och självpåtagen masochism, utan ett inövande i Kristi efterföljd. Den som får nåden att erfara denna gåva, kan glädja sig stort, säger Franciskus.


Tillbaka till spiritualitet